Monday, October 01, 2007

safe, unsafe

Last night at 1:30 there were loud bangs on our door, and strong flashlights shining in through the floor to ceiling glass walls. Three police officers were outside, demanding to see us. They asked Dan to step outside, "would you mind stepping out here, sir?", while they blocked the doorway to force me to remain inside.

Then one of them asked if I minded that he came in. I said I didn't. He put the flashlight in my face, and then let it play around my arms and upper body. I was wrapped in a blanket because they had woken us up and I hadn't had time to find any clothes.

He asked questions. Had we had a fight? Had we been on the phone? Did we have animals? Was there anyone else in the house? I said that we hadn't, we didn't, there wasn't. He repeated the questions. More flashlight in my face. I didn't like it. It made me nervous. I didn't understand what was going on.

All the while the other two officers were asking Dan similar questions outside.

Then they looked at each other, apologized for having gotten us out of bed, and said that they had had a call about something sounding like a woman being beaten up by her boyfriend and that they were checking everywhere. We said we hadn't heard anything. They apologized some more, and then they left.

Then I didn't go back to sleep for a long while. I have never had a flashlight in my face before. I have never been separated from my boyfriend by police department standard procedure before. It's not nice.

And I sure looked down our pretty, calm, and quiet suburban street in a different way today. Where was it? What is going on out there?

14 comments:

JaCal said...

Ugh - that must have been so scary!! On one hand, I do like that they do seem to take domestic violence much more serious here (just have had two examples, one American and one Swedish in my extended network and even though I don't know all the details, I got a distinct feeling that here it's seen as much more unacceptable here somehow (the woman in Sweden still has no restraining order despite several witnessed threats etc), but on the other hand you sure don't want a flash light in your face in the middle of the night.

I sure hope they found what they were looking for...

Lotta K said...

The actual experience scared me more than I want to admit. (I like to think I am cool...) But what really scared me the next day was the realization that not all women are safe. This literary brought it closer to home...

Fia said...

Oj vilken otäck upplevelse men samtidigt skönt (kanske?) att veta att OM du någonsin skulle befinna dig i en situation där du behövde hjälp så kommer den snabbt och de tar detta på största allvar här i USA...fast skrämmande om de hade fel adress och inte sökte vidare förståss...

Lotta K said...

Husen ligger tätt här och vi hade inte hört något. Det var underligt tyckte jag. Förhoppningsvis kunde de gå tillbaka till den som ringt och leta vidare någon annanstans.

Jo du har rätt, det är skönt att veta att polisen tar det på allvar. Men skrämmande att bli påmind om realiteterna...

Monica said...

Men vilket hemskt uppvaknande och säkert svårt att greppa sådär direkt... från sömn till ficklampa i ansiktet och värsta utfrågningen. Jag hade nog blivit lite lätt chockad i dina skor.

Ja, precis som ni alla skriver, det är svårt att förstå att det finns så många som lever med våld på detta sätt som en del av sin vardag...hemskt!

Lotta K said...

Jag pratade med mina studenter idag, massmedieteori, om hur medievärlden är så positiv och problemfri. Då var det en som sa att det är den väl inte alls, hälften går ju ut på att skrämma oss för krig och terrorism. Och det är ju sant. Men inte förrän det kommer nära inpå känner man något reellt hot. Det tycker jag är vidrigt. Jag blir jättearg på mig själv att jag skall behöva påminnelser för att fatta. Och det enda som hände nu var att jag blev varse att något kanske höll på att hända någon annan...

Monica said...

Lotta, jag förstår vad du menar, men samtidigt så är det väl så att vi inte kan ta in och leva med hur mycket hemskheter som helst. Dvs, om vi tog åt oss allt som vi läste så skulle det bli svårt att göra något annat än att vara olyckliga över andras olycka.

När någon kändis dör så vallfärdar det folk och det skrivs spaltmeter i media, det blir hett stoff som folk vill läsa. Men att det där miljontals barn i Afrika pga av diaree för att de inte har rent vatten att dricka, det skrivs det inte om. Vrickat, men så är det ju. Om vi känner någon anknytning, som i detta fall en kändis som folk tycker sig känna för att deras liv flitigt dokumenterats i media, som folk tycker sig känna, ja, då kan vi ta in det. Men miljontals barn på en annan kontinent som möjlitvis får en liten notis på sista sidan i tidningen...?

Isle Dance said...

Oh no! I'm ((so)) sorry!

Isle Dance said...

Here are three really good books...

-The Macho Paradox
-The Gift of Fear
-Why Does He Do That? (Which I think should be titled "Why Does S/he Do That?" since violence can come from males or females...but it's an EXCELLENT book nonetheless!!)

Lotta K said...

Monica, jo så är det... Herbert Gans' typologi (som jag undervisar om varje termin så ursäkta att jag låter föreläsningsaktig) talar om hur kulturell, geografisk, och tidsmässig närhet påverkar nyhetsvärdering. Så att 10 000 döda afrikanska barn förlorar mot en död amerikansk kändis. Och 10 000 döda afrikanska barn förlorar mot en död amerikan (eller svensk, då, om man är i Sverige) i samma jordbävning.

Och nej, man kan inte ta in allting. Det kanske inte ens vore bra om man kunde. Ignorance is bliss, och innocence också?

Lotta K said...

Isle Dance, one of my greatest jaw dropping moments was having it pointed out to me how lesbian domestic violence is even harder to address since the abusive partner is often let into the safe houses, since she is a woman and therefore perceived as nonthreatening... scary, huh?

Anonymous said...

I couldn't imagine being in your position. I would have completely freaked out. It's okay to be scared though, especially when you are woken in the middle of the night. When Brad is away, I get scared at every little noise I hear and make the dog sleep with me in our room (she usually sleeps outside!).

Isle Dance said...

Very scary to realize our system is not yet seeing the various abuse. Females are abusing males, too, yet what male wants to admit this? It's understandable why it's not reported more, but it's definitely out there in strong numbers. So sad. Those books are amazing resources for any human, no matter what. They really educate on the whole spectrum of abuse and the red flags to look for.

Lotta K said...

Becki, I was shaking in my boots!

Isle, I will look for the books you mention.